Hej, förlåt att jag inte skrivit!!
Det har varit så mycke nu med julen och allt. Och jag hade tänkt lägga upp en bild på vad jag fick i julklapp.
Jag fick en systemkamera oxå!
Blev helt stum när jag fick den.
Jag älskar verkligen att ta kort.
Man kan uttrycka sina kännslor på bild...
Nu är det lov iaf. Jag känner verkligen att det var nåt jag behövde.
Helt sjukt!! Jag mår skit när jag går i skolan men när jag har lov så ställer jag inga krav på mig själv som kan trycka ner mig och jag är verkligen inte lika stressad på lovet.
Det är verkligen helt sjukt vad skolan påverkar mycke i mitt mående.
Det är därför man måste hålla sig stark. Man får hitta sätt att som funkar för en själv.
Jag har själv inte hittat ett sett för mig att må bra. Jag antar att det är nåt som jag får kämpa för att nå.
Nu ska jag ju få hjälp i skolan men det stressar ju inte ner mig. Jag vet inte hur jag ska göra.
Vissa dagar är verkligen svårare än dom andra men man måste kämpa vidare. Det är inte lätt, inte alls.
När man väl är glad så tror folk att allt är bra men inom bords så stannar alla minnen kvar.
Det är en sån lång bit att gå.
Men man kan ju försöka tänka att när man sitter där och är deppresiv så kan man försöka tänka att man är född för att vinna striden och sedan ha nåt att vara stolt över efter åt.
Att man har klarat sig igenom en sån svår strid.

I tisdags skulle min barndomskompis fyllt tretton år.
Han gick bort för snart tre år sen men jag är fortfarande lika uppriven inombords.
Jag beundrar hans mamma som har orkat med det här. Hon har en blogg som heter Änglamammaforever.
Jag är fortfarande Anthonys bästa vän. Jag saknar honom så jävla mycke! Jag ska till hans grav i dag och lämna nånting. Nåt fint. Dagarna ser verkligen inte lika dana ut utan honom. Jag saknar tiden då jag var liten. Han är den underbaraste killen jag nånsin har mött i hela mitt liv. Han vara verkligen en söt kille. Jag lägger upp ett foto på han för att han är den vackraste som finns.
xoxo/ Sophia