I dag har jag inte gjort något specielt. Käkat popcorn och kollat på Krinjuvelerna. En skit bra film måste jag säga. Svenska filmer har med mycke budskap i sina filmer.
Det tycker jag är väldigt bra för dom väcker oss.
Nåt som dom sa i filmen som jag tyckte var väldigt fint var att 'man ska aldrig släcka nån annans drömmar.' Det är så att om en person går runt och och tänker på nåt som man verkligen önskar fanns så hör man folk kommentera det. Det är faktiskt jobbigare än vad det kan verka. Det händer mig jätteofta.
Fast sanningen är att ingen egentligen vet vad jag har vill.
Det är nåt jag inte tänker berätta för nån för jag är livrädd att folk släcker den drömmen för mig och då har jag inget att vara kvar för.
Jag tänker kämpa. Livet är för kort så ta tiden och uppskattningen.

Hej, förlåt att jag inte skrivit!!
Det har varit så mycke nu med julen och allt. Och jag hade tänkt lägga upp en bild på vad jag fick i julklapp.
Jag fick en systemkamera oxå!
Blev helt stum när jag fick den.
Jag älskar verkligen att ta kort.
Man kan uttrycka sina kännslor på bild...
Nu är det lov iaf. Jag känner verkligen att det var nåt jag behövde.
Helt sjukt!! Jag mår skit när jag går i skolan men när jag har lov så ställer jag inga krav på mig själv som kan trycka ner mig och jag är verkligen inte lika stressad på lovet.
Det är verkligen helt sjukt vad skolan påverkar mycke i mitt mående.
Det är därför man måste hålla sig stark. Man får hitta sätt att som funkar för en själv.
Jag har själv inte hittat ett sett för mig att må bra. Jag antar att det är nåt som jag får kämpa för att nå.
Nu ska jag ju få hjälp i skolan men det stressar ju inte ner mig. Jag vet inte hur jag ska göra.
Vissa dagar är verkligen svårare än dom andra men man måste kämpa vidare. Det är inte lätt, inte alls.
När man väl är glad så tror folk att allt är bra men inom bords så stannar alla minnen kvar.
Det är en sån lång bit att gå.
Men man kan ju försöka tänka att när man sitter där och är deppresiv så kan man försöka tänka att man är född för att vinna striden och sedan ha nåt att vara stolt över efter åt.
Att man har klarat sig igenom en sån svår strid.

I tisdags skulle min barndomskompis fyllt tretton år.
Han gick bort för snart tre år sen men jag är fortfarande lika uppriven inombords.
Jag beundrar hans mamma som har orkat med det här. Hon har en blogg som heter Änglamammaforever.
Jag är fortfarande Anthonys bästa vän. Jag saknar honom så jävla mycke! Jag ska till hans grav i dag och lämna nånting. Nåt fint. Dagarna ser verkligen inte lika dana ut utan honom. Jag saknar tiden då jag var liten. Han är den underbaraste killen jag nånsin har mött i hela mitt liv. Han vara verkligen en söt kille. Jag lägger upp ett foto på han för att han är den vackraste som finns.
xoxo/ Sophia

I dag är det fredag, jaow! Har haft matteprov och shit vad stolt jag är, för en gångs skull. Det käns faktiskt så mycke bättre mot förra gången! Fan vad skönt asså! Efter en lång vecka.
Nu ska jag snart hyra film och köpa snacks för "The Soft-Queen" ska chilla.
Jag kanske skulle ringa tjejerna och kolla om vill komma över! Hade ju vart så kul. Eller imon...xoxo/ Sophia

Jag blir bara mer och mer desperat av Justin allså! Jag verkligen älskar han mer än nåt annat. Mer än vad jag älskar mig själv faktiskt.... Aja. Han får mig faktiskt att må bra. När jag mår dåligt kan jag tänka på honom ibland. Det funkar ärligt talat. Jag läser om fler fans som skrivit om det. Att han hjälpt dom. Jag han är helt underbar!!!!! Jag SKA träffa honom!! Jag och min kusin har ju fått goldensirkle biljetter till Stockholm till hans konsert. Vi ska fan göra allt för att få komma in och få träffa han!
Det är fem månader kvar. Kan inte vänta!
Jag känner mig själv ganska utmattad. Jag ska ha skola imorgon. Jag behöver kraft att orka, ge mig styrka, ge hit!
xoxo/ Sophia

Igår var det en jobbig, tråkig och lång dag. Vi packade osv...
Jag hatar alltid när den sista dagen kommer. Jag trivs inte i skolan. Själva skolan i sig är bra men vad som händer inom mig i skolan. Jag är stressad JÄMT, jag har ångest JÄMT men det som är värst. Det som gör ondast är att när jag väl sitter och gör till exempel ett prov, så känner jag mig jätte "proud" men när jag väl får se resultatet så hatar jag verkligen mig själv. Det förstör så mycke hos mig. Mer än vad man kanske kan tro. Jag blir inte glad på något sätt alls.
Jag är trött på att behöva känna att allt jag gör, allt jag har och allt jag är aldrig duger som det är...........inte ens jag...
Tur ändå att jag har kompisar som påminner mig om hur viktig jag är för dom. Det tänker jag kanske inte på när jag hör det först men när jag kanske blir ledsen nån gång så tänker jag alltid på allt bra folk har sagt om mig. Det funkar faktiskt.
....så detta är varför jag hatar sista dagen på lägren. Sista dagen på helgen överhuvud taget. Men det är alltid skönt att komma hem efter lägret.
Jag går på lägret för att vara den lilla tjejen jag inte fick växa upp som.
Tidigare på året när jag mådde dåligt så hade jag ett självskadebeteende. Nu när jag har ångest försöker jag sätta på en film om jag tycker mycke om, tar ett bad eller så gråter jag bara ut alla tårar jag så länge burit på inom mig.
Så nuförtiden har jag ändå lyckats hålla mig undan såna dåliga beslut jag kunde göra förut.
Livet känns ändå bra just nu, för en gångs skull. Haha <3
xoxo/ Sophia

Ja, igår packade jag väskan, åkte till mötesplatsen och åkte sedan med alla till lägergården.
Just nu är jag på väg till Äventyrsbad med tjejgänget. Vi ska bada och sen när vi kommer tillbaka till gården blir det julbak. Jag tror vi ska typ baka julgodis typ. Yummy!
xoxo/ Sophia

I dag har jag varit med underbara Clara och Emma. Vi gick till Starbucks och fikade. Det var riktigt mysigt faktiskt. Sedan så drog vi till min sång.
Jag mår verkligen bra av att sjunga.
Om jag fick välja tre saker i mitt liv som gör mig lycklig så är det sång, teater och lägret.
Det är så sällan jag känner att jag kan slappna av och inte ha ångest över saker och ting att nu har det blivit en stor del av mitt liv- att försöka fokusera på dom saker som gör mig glad. Jag har inte haft en svår uppväxt och jag har inte alls haft det jobbigt i familjen. Jag har alltid inprincip alltid haft allt jag behöver. Men inget av detta spelar ju någon roll om man inte mår bra. Jag har inte alltid mått så bra. Jag har djupa minnen från när jag var liten och då minns jag i ungefär åtta års åldern när jag hade det jobbigt. Jag fick reda på att jag hade ADHD. Jag minns att jag låg och grät i sängen och sa till mamma att jag inte ville leva. Det känns som om jag alltid har haft det eländigt med mig själv. Nu känns det ändå som att jag börjar få en mer kontroll över mig själv.
För mig handlar allt just nu om att man ska må bra.
Jag tycker det är viktigast. Det är samma sak som när jag pratade med mamma om att jag vill höja min dos, (jag tar ju tabletter för att kunna koncentrera mig bättre i skolan,) men jag är väldigt känslig och jag kan inte höja dosen hur som helst för ju högre dos desto mer nedstämd blir jag. Det är en biverkning som just jag blir drabbad av. Jag tycker detta är väldigt jobbigt såklart. För jag vill också kunna se skolan på ett sett som alla andra. Jag vill kunna koncentrera mig som alla andra. Och det går inte bara att säga: "Jo, du kan om du vill!" för det funkar inte så. Det kommer bli bättre med tiden som jag har förstått det.
Om inte tala om annat, jag ska på läger imon ju. Det är jultema och vi ska åka och bada på nåt äventyrsbad. Fan vad jag längtar <3
xoxo/ Sophia