Då är jag nu hos mina "låtsas"far föräldrar ch äter god mat. Laddar upp kort på min outfit ;)
Ni som känner mig och läst min blogg ett tag, vet kanske att när lyckan är som allra starkast i mitt liv så kan jag inte sluta oroa mig för att den känslan ska försvinna och att jag snart kommer få hamna på botten igen.
Men jag måste bara säga att jag faktiskt känner den där glädjen för första gången.
Jag vet inte vad det är men det var nån inom mig som bara släppte. Alltid har jag känt de där känslorna innerst inne, men bara ignorerat dom!..?
Men jag har börjat känna.
Jag känner för en gångs skull att jag bara kan njuta och slappna av och jag känner innerst inne att jag faktiskt är värd allt det här. En sak som jag märkt är att jag inte trivs i skolan. Jag är stressad, känner mig misslyckad, utanför och ingen frågar ens om jag behöver hjälp eller hur jag mår.
På helgen kan lyckan stiga och bli jätte stark men när det blir vardag så känns det som att jag ska gå in i väggen.
Jag mår så dåligt och känner mig så utanför att jag inte ens äter. Och så fort det blir helg så ägnar jag mig åt att ta vara på dom dagarna som jag faktiskt kan känna en riktig glädje i. Då tar jag verkligen inte med mig läxor. Det har jag sett att många andra gör. Då tänker jag att jag också vill kunna göra det men min lycka tar över på helger och då vill jag inte sitta där och känna mig dålig för jag inte förstår vissa saker. Det behöver inte vara stora saker, det kan vara jättesmå saker som jag kan känna att jag mår dåligt över när jag är i skolan eller när jag gör läxorna.
Jag vill inte rasa ner, inte igen! Jag vill må bra och känna att jag lever.
Det är synd att jag ska behöva känna en sån press och ångest över att jag ska vara den dära "bra" tjejen som är perfekt och som aldrig gör fel. Det är svårt att vara henne för även om jag har helt underbara kompisar, så ska jag ÄNDÅ känna så här.
Men just i denna stunden så känner jag hur jag faktiskt bara njuter.

xoxo/ Sophia