När man är ledsen och när man mår så dåligt att man bryter ut i gråt publikt- då kommer kompisar och dom frågar vad som har hänt. Men de vet redan att du mår dåligt och är väldigt känslig så varför reagerar dom bara när du gråter?
En av dina kompisar frågar om hon ska följa med dig till skolkuratorn och där får du prata ut och din kompis sitter bredvid dig. Du bärettar bland annat att du känner ångest och är väldigt stressad över läxorna och allt och det känns som om du ska gå in i väggen när som helst. Du bärettar också att du känner dig utanför bland kompisarna och dina kompisar säger förlåt och att de ska försöka bättra sig med det. Men hur kommer det sig attingenting är förändrat?
Din kompis som följde med dig in till skolkuratorn säger (när du sa att du har ångest över läxor) att vi alla kanske kan göra läxorna tillsammans..?
En vecka efter att hon sa detta:
Du: kan någon göra nåt i dag? Vi kanske kan göra läxorna tillsammans?
Din kompis (som föreslog att göra läxorna tillsammans): nej det går inte i dag, jag har läxor.
Du: jo men asså vi kanske kan göra läxorna tillsammans?
Din kompis: nej men asså det går inte.
Samma svar VARJE dag!!
Din kompis sa ju: "Vi kanske kan försöka göra läxorna tillsammans?"
Det verkar som om hon har glömt det.
Men hur kommer det sig att den ända som inte har gjort det är du?
Och hur kommer det sig att den ända som tar åt sig av det här och fylls med sorg är du för du är den ända som är utanför.
Tänk på vad du gör innan du gör det. För det kan såra även om det inte syns på utsidan. Det kan såra en person mer än vad du tror.
<3